Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

 

Brombergs skriver nu delar av vår nätdiskussion av Englanders novellsamling. Klicka

HÄR

så kommer du till novell nummer två Systerkullarna.

 

Initiativtagarna tillsammans med Brombergs förlag hittar du

HÄR

och

HÄR

Bokbloggsjerka

Dags  i Annikas bokbloggsjerka som denna helg ställer frågan enligt följande:

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Tänker inte så mycket på titeln när jag tänker efter - vill nog säga att den är ganska betydelselös - men lägger förstås märke till långa titlar som till exempel och undrar varför så långa:

• Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank - Nathan Englander
• Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra  - Jonas Hassen Khemeri
• Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött - Alex Schulman

Avslutande tankar om...

... novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander:
Dessa noveller har startat tankar om både stort och smått, både värdsligt och väldigt nära mig själv men framförallt har tankarna varit djupa och allvarliga om många moraliska och etiska frågor som alltid är aktuella i det samhälle vi lever i. Hur uppfattar vi varandra? Kan man förlåta allt? Vem kan man lita på när det verkligen, verkligen gäller? Är våld någonsin rätt?
Titelnovellen är den som sitter starkast i minnet och då framförallt "Anne-Frank-Leken".

...nätcirklandet:
Jag vill först Tacka Anna för arbete med att organisera detta genom att skapa olika googledokument att diskutera i för varje novell. Sedan vill jag Tacka Erika att du tillsammans med Anna twittrade med Brombergs förlag om denna idé till nätcirkel. Sist men inte minst Tack Brombergs för boken som jag sent kommer att glömma :)
Nu kan man ju nästan tro att jag fått något slags pris och jaa, det kan man väl säga. Ett gott pris är när man lär sig något nytt och det har jag gjort tack vare allas deltagande i denna nätcirkel så ett Tack till er också. Ibland har det varit svårt att få till mina tankar i skrift men jag tror att vi har förstått varandra ganska så väl :-)

Novell nr 8

och den sista i novellsamlingen...

Gratis frukt till unga änkor handlar en soldat som gör hemska saker efter kriget. Förklaringar kan ge förståelse till varför människor begår hemska brott. Detta kan inte alltid förlåtas, men människan lever vidare så gott det går...
Här kommer ett sista utdrag från vår nätcirkel:

Lotten: Den här novellen var i mitt tycke den mest dramatiska och den mest komplicerade i sina moraliska spörsmål. Jag kan inte för mitt liv se på Tendler på samma sätt som Shimmy gör. Och egentligen förstår jag fortfarande inte i slutet av novellen varför även sonen gör det. I den här novellen, till skillnad mot den om familjen Blum, så tycker jag Englander visar att det är bättre att ta till våld än att utsätta sig själv för våld. Jag undrar precis som Etgar varför han inte bara går ifrån sitt gamla hem istället. Visst är han oerhört traumatiserad av sina lägerupplevelser och skadad för livet, vilket förklarar hans beteende både då och senare. Men är förklaring och förståelse samma sak?

Gittan: Englander slutar med som du Lotten skriver ett moraliskt dilemma som kan diskuteras ur olika perspektiv. Rätten att döda en annan människa? Jag tror inte det går att förstå om man inte är där själv, vilket jag hoppas att vi aldrig kommer att  få uppleva sådana situationer. Tandler hade en hög status hos Shimmy och senare sonen. Han var en överlevare av den högre sorten för där finns också en rangordning; vem som överlevt det värsta, hur man överlevt, vem som varit i det värsta lägret osv

Att få det hemska förklarat kan skapa en förståelse men inte att man förlåter ett sådant beteende.

Anna: det är liksom lika bara att packa en påse frukt och acceptera det som skett. Inte resignera eller respektera utan leva vidare.

Lotten. Ja, det kanske är som du skriver. Att man inte KAN förstå. Och på något sätt så kanske det är Englanders budskap med hela novellsamlingen. Att man inte kan förstå, man kan bara försöka lära sig av de som upplevt det hela.

Gittan: Ja, så kan det vara och inte glömma och det lär vi inte göra, tack vare alla diskussioner med tankar hit och dit :)

Henrik: Jag hade också stora problem med den sista novellen. På ett sätt går det att förstå kontexten som gör att Tendler begår de våldsamma handlingarna. Då känns det nästan svårare att förstå Shimmys inställning. Men som ni säger så handlar det väl om att leva vidare. Som människa måste man ju ofta göra det. Även om man inte alltid kan förlåta eller förstå så når man ibland en punkt när allt måste börja på noll.

Mia: Nu har jag då läst sista novellen i samlingen, jag tyckte den var fascinerande men fruktansvärd på en och samma gång. Professorn hade haft ett rent helvete, överlevt förintelselägret under en likhög och sedan komma hem till en bunt falska männsikor.

Men ger det en rätt att släcka en människas liv för det, nej jag tycker inte det. Nu har jag inte upplevt det som professorn gjort och inte har någon hotat att ta mitt liv heller. Tack och lov.

Novell nr 7...

...har vi nu kommit fram till av Nathan Englander som även synts i de stora dagstidningarna den senaste veckan. Skoj att var med att få diskutera en aktuell och omtalad novellsamling... Denna novell har namnet Läsaren och handlar om en författare som skriver och är ute på turné för att sälja sin bok. Han har haft en lysande karriär tidigare men nu blir han inte uppmärksammad på ett publikt sätt utan på ett helt annat...

Hos oss Läsare väcks återigen tankar och vi frågar oss: Vad vill denna novell säga oss? Vem är Författaren? Vem är Läsaren?

Mitt inlägg i nätcirkeln var detta: 

 

Jag tycker det bara blir svårare att läsa. Det känns som om jag letar efter vad allt symboliserar och då menar jag allt!

Vem är Läsaren och vem är Författaren.??

- Skulle kunna vara så att Författaren är Englander och han ser sin framtid och det  svåra att vara på topp i sin karriär.

- Skulle också kunna vara en symbol för de överlevandes släktingar som ska minnas och påminna de som inte var med och Läsaren skulle kunna vara den överlevande som bevakar att minnet sprids och inte glöms.  När alla överlevande är döda är det , det skrivna  orden som kommer att finnas kvar. Ja, ni märker - jag är nog lite skadad ;-) men jag grundar den sista tanken bl.a. på följande citat och egentligen den övre delen på sidan 216:

““Läs vidare”, ja men hur länge?” och  ““Den här boken”, säger Författaren är inte en roman; den är en gravsten.”  och Läsaren svara bl.a “”Dö aldrig i förtid””

 

Vi vrider och vänder på våra tankar så vi får huvudvärk och skrynkliga hjärnor ;)

 

Mia: Det var en dyster novell, när jag först började läsa började jag också tänka. Vad är det symbolik för? Vad menar han med det? Ja det slutade med att jag fick ta två alvedon,(eller berodde det på något annat, vinet igår?) så jag släppte det. Det verkade som det gick dåligt för bokhandeln överhuvudtaget, de var tomma, någon bokhandel skulle bli apotek istället och någon sålde marijuana. Men det fanns en kvar som ville lyssna och då måste det finnas en som skriver.

Gittan: Visst blir det mycket tänk, nästan så man känner hur hjärnan vrider sig ;-)

Mia: Ja man känner sig lite urvriden faktiskt.Hehe

 

...men det är väldigt roligt, intressant och lärorikt att få dela detta läsande med andra. Detta gör jag gärna om med annan litteratur :)

 

Klicka här så kommer ni till Anna som har en lista på alla deltagare sedan kan ni klicka er vidare och läsa vad de andra deltagarna skriver om denna Novellsamling.

Englander nr 1 i Fem favoriter

I  DN.KULTUR på sidan 4 - Fem favoriter. Vecka 14
där Carin Ståhlberg, listar bäst just nu,  finner jag idag denna söndag Vad vi talar om när vi talar om Anne Frank som nummer ett.

Hon skriver bl.a. detta:
"Hans nyutkomna åtta noveller rymmer såväl komik som sorg, såväl hat och hämnd som kärlek och tröst. Absolut läsvärd. Absolut tänkvärd"

Novell nr 6

Nathan Englander
Sommarlägret Solnedgången heter den sjätte  novellen i novellsamlingen.
En novell med humor, minnen, allvar, moral...ja, det mesta lyckas Englander få med även i denna 30-sidiga novell.

Många i nätcirkeln tycker om novellen och många av oss fnissar till det gamla parets trätande...

Anna skriver:
jag gillade de gaggiga åldringarna väldigt mycket. där har han fångat samtalet mycket väl, ständiga småfniss!  

men vi berörs också av allvaret...

Henrik skriver:

Jag tycker som flera att denna novellen var en av de som fastnade ordentligt. Det är intressant att fundera på olika delar i berättelsen. Dels handlar det ju mycket om minnen och hur de både påverkar och lurar oss. Hur mycket kan man lita på sina minnen efter många år?

Vem får egentligen döma andra människor? Och vilka straff kan man då utmäta? Det blir väldigt tydligt i novellen varför de som själva är berörda, inte är lämpliga att döma någon. Hämnd är en stark drivkraft som är svår att hantera.

Erika skriver några citat som dröjer sig kvar i tanken...

Novellen sitter kvar och är svår att släppa efter att jag har läst färdigt. Det finns mycket att fundera på här...  människan likafullt är en mördare? Skyldig är betraktaren...”“Att vrida bort huvudet är detsamma som att vrida om kniven...Att någon som aldrig har krökt ett hårstrå på en..

Nästa novell att diskutera och skriva om blir Läsaren...

Novell nr 5

Nätcirkeln fortsätter diskussionen om novellerna i Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank som också är ett inlägg i Novellvåg 2013.

Författaren Nathan Englander kan du läsa om HÄR och se i en intervju HÄR.

Novell nr 5 med titeln Allt jag vet om släkten på min mors sida är indelad i 63 numrerade stycken, varför den är indelad på det viset undrar några i nätcirkeln. Kanske för att han "zappar" sig igenom livet och visar upp de fragment som hittas om släkthistorian. Har tänkt på detta och googlade på 63+judendom och hittade detta : 145 - 63 f Kr existerar en självständig judisk stat, 63 f Kr erövras den av romarna ledda av Pompejus 
Jag blir förvånad över vilka tankar och trådar dessa noveller väcker... :)

Novellen handlar om sökandet efter sin identitet, historia och släktskap. Olika delar upptäcks ur andra människors berättelser och det är svårt att få dem att passa in i en sammanhängande sann livslinje.

En del av mina inlägg i nätcirkeln:

mamma berättade saker från kriget i pusselbitar som jag aldrig fick ihop...Kan känna igen mig själv i denna berättelse - lika rörig och osammanhängande som min mors berättelser- hela tiden ett nystande i vad som är sant och inte sant - inga svar för de som kan svara är döda och hade de levt hade frågorna inte ställts pga av rädsla för svaren... En känslofylld novell...

Vad minns vi själva egentligen? Vad för vi vidare? Ett sökande efter svar där den/de som kan ge de sanna svaren inte finns i livet. Frågor som ångras att de inte ställdes i tid... men hade de frågorna ställts? och hade svaren varit sanna? Frågor som var svåra att svara på när den/de helst ville glömma...

Novell nr 4...

Nätcirkeln fortsätter diskussionen om novellerna i Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank som också är ett inlägg i Novellvåg 2013.

Vi har nu kommit fram till novell nr fyra som har titeln Peep Show.

Anna öppnar denna diskussion med ett fniss innan hon ställer en fråga:

"Obetalbara bilder far fram i huvudet med luckor som öppnas... Vi har pratat ganska lite om Englanders humoristiska sida. Jag tycker han ofta är mycket rolig, vad tycker ni?"

 

Mitt inlägg är följande:

"Den här novellen var annorlunda och det är först i den här jag kan fnissa till Englanders skrivande - I likhet med Anna får jag många bilder som poppar upp i huvudet  -  riktigt skruvat, surrealistiskt, så’nt gillar jag! Den lämnar inte lika många tankar som de föregående novellerna. En slags utplanande återhämtning av allt hemskt och alla djupa tankar...Kan ju bero på hur jag läste, lite oseriöst rätt och slätt och så blir tankar därefter :)

Intressant att läsa det du skrivit Tina du har hittat mycket i denna novell"

Efter att ha tänkt mer, tycker jag att  Englander visar sin humoristiska sida klart och tydligt. Kanske förstår jag inte humorn i de andra, kanske beror det på att jag har nära erfarenheter av andra världskrigets fasor (min mor kom till Sverige 1945 med de vita bussarna). Hon hade ett speciellt förhållande till judarna i den polska stad hon kom ifrån och fick det motsatta efter kriget.

Vi tycker olika om denna novell så surfa in på de andra bloggarna och se vad de skriver om denna.
Det finns en lista hos Anna "och dagarna går..." eller  Erika "Erikas bokprat" som initierat denna nätcirkel tillsammans med Brombergs förlag.

Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum

Novell nr 3 heter Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum.  Zvi Blum, den yngste brodern Blum, slås medvetslös av en annan pojke, Antisemiten. De bestämmer sig för att hämnas. Boris börjar att träna dem för att grabbgänget ska kunna hämnas...

 

Jag skriver i nätcirkeln: Våld föder mer våld men våld i självförsvar för att rädda ett eget liv kan vara våld som är försvarbart...När Boris tränade pojkarna tänkte jag på terroristgrupper i sin nybörjarträning...

Jag reagerade som många av er andra på föräldrarnas frånvaro... och kanske är de en symbol för de olika staterna som Birgitta skriver...tänkte inte så när jag läste utan var mest arg på att inga vuxna ingrep...

 

Jag gillade inte denna novell för den var alldeles för rå och våldsam att läsa. Hoppas nu på att nästa novell blir bättre bara titeln låter ju lite ekivok; Peep show ;)

 

Hos Anna hittar ni en lista över de andra nätcirkeldeltagarna.

 

Ett inlägg i Novellvåg 2013's tecken

Systerkullarna

Novell nr 2 i Englanders novellsamling Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank var inte så lätt och jag tackar alla deltagare i nätcirkeln som har benat upp en hel del under läsningens gång.

Alla deltagare i nätcirkeln hittar ni hos Anna på "och dagarna går..." eller Erika på "Erikas bokprat". De är initiativtagare till denna cirkel som jag tycker är så rolig, intressant och lärorik. Framförallt känns den prestigelös, alla inlägg är värda guld!

Efter att ha läst igenom novellen för andra gången lämnar den också efter sig många tankar, dock inte för min del, lika starka som den första där Anne Frank-leken fortfarande finns kvar i mina tankar...

Novell nr 2 som har titeln Systerkullarna är indelad i fyra mindre avsnitt från olika tidsepoker och berättar om Israels historia med olika symboler för olika företeelser. Fakta om detta är bra att ha kunskap om för att djupare förstå denna novell. Den kan också läsas som en slags skapelseberättelse för ett nytt land till ett gammalt folk med starka värderingar.

I ett av mina små inlägg skrev jag så här:
"Trädet kan också tolkas som en symbol för att det gamla ska bort och det nya ska fram... men det är svårt att få bort det gamla som lever kvar..."

Fru E på Fru E:s böcker utvecklade och förtydligade mina tankar så bra med följande:
"Jag tänkte trädet som en symbol för att det som är gammalt och rotat inte är så lätt att bli av med, i det här fallet att bygga ett nytt land innebär inte att allt blir nytt utan det gamla finns kvar och måste samexistera, alltså Israel och Palestina."

Nu kastar jag mig in i den tredje novellen...som vi diskuterar i gemensamt dokument fram till midnatt den 25 mars för att sedan göra inlägg på bloggarna den 27 mars...

Tack Anna och Erika för ett superbra initiativ och Tack Brombergs förlag för boken!

"Vad vi pratar om...

...när vi pratar om Anne Frank" och i läsecirkeln via nätet som Anna och Erika ordnat i samarbete med Brombergs bokförlag.

Den första novellen som har samma titel som boken Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank, skriven av Nathan Englander är nu läst och diskussionen avslutad.

En novell som väcker känslor och nya mänskliga, moraliska frågor... Vem kan man lita på? Jag väntade och väntade på att min bok skulle anlända i postfacket och i måndags kom den äntligen... läste och skrev i sista timmen ett inlägg i cirkeln enligt följande:

De tre ord jag kom att tänka på är: Förvånande, Oförväntande och Tankeväckande.

Förvånande för att den beskriver en relation mellan vänner som jag absolut inte förväntat mig samt droganvändningen. Oförväntande är ju förstås likt förvånande men samtalet får olika vändningar och slutet är oförväntat och lämnar tankar som “Vem i hela världen kan man lita på...”

Att en ny förintelse skulle vara att gifta sig med en icke-jude fick mig också att tänka på renrasigheten som Hitler så tydligt predikade. Icke att förglömma att den även fanns i Sverige innan Hitlers tid (Farfar var rasbiolog av Eva F Dahlgren).

Att diskutera religion och politik kan göra de närmaste vänner till fiender... lite så var det ju under andra världskriget där juden som varit din bästa vän blev din värsta fiende...och historien upprepade sig även i det forna Jugoslavien.

Skulle det kunna hända här? I vårt “trygga” lilla Sverige? Vem är din vän när det blåser riktigt kallt? Hur viktig är just bara människan? Vilka värderingar skulle vi ta med oss om vi blev drabbade av krig och var tvungna att fly till en helt annan kultur med en helt annan religion?

Många som var med under Förintelsen ville bara glömma... har de kunnat det eller har de kunnat få glömma?

Många stora frågor och tankar väcker denna lilla novell...

 

Självklart skulle vi ta med oss de värderingar vi har nu i våra liv men det allra viktigaste är vilka värderingar vi skulle släppa först och vilket vi skulle hålla fast i in i det längsta...

Tänker fortfarande på novell nr 1, den är svår att släppa... Snart kommer tankar om novell nr 2.