Bokbloggsjerka

Dags  i Annikas bokbloggsjerka som denna helg ställer frågan enligt följande:

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Tänker inte så mycket på titeln när jag tänker efter - vill nog säga att den är ganska betydelselös - men lägger förstås märke till långa titlar som till exempel och undrar varför så långa:

• Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank - Nathan Englander
• Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra  - Jonas Hassen Khemeri
• Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött - Alex Schulman

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Alex Schulman
En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan som han levt tillsammans med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa han ser inte alls fram emot den.
På dagen ett år efter separationen föds hans dotter ­Charlie på BB i Visby.
Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.

Mitt betyg: ** Efter att ha läst Alex första bok Skynda att älska blev detta en besvikelse. Den berörde mig inte alls känslomässigt på något sätt, utan jag blev mest irriterad på att den var så trivial och tråkig. Som tur var, var den ändå lättläst så den gick fort att läsa ut. Hela tiden hoppades jag på en gnutta känsla men icke sa nicke.

Skynda att älska

Alex Schulman Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som kompisarnas pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet med insmugglade kräftor och whisky. Allan Schulman gick bort 2003, Alex var då 27 år, Allan 84. Efter begravningen kämpar Alex med sina egna känslor och han blir en mästare på att stänga av dem, tills en dag då det inte går att hålla dem tillbaka längre.
Mitt betyg: ***** "Ramlade" över boken på en bokrea på ICA-MAXI, endast 25:- för ett inbundet exemplar. Jag har velat läsa denna bok och jag är glad att jag har gjort det! Det var en ömsint berättelse som jag ibland kunde känna igen mig i för att min egen pappa också var till åren. Året jag föddes fyllde pappa 53 år, vi hade dock inte den varma relationen mellan oss som Alex och hans pappa. I ett av de sista kapitlen blir det väldigt känslosamt. Alex förvånar mig liksom Johanna Sundström i "Vinteräpplen" med sitt skrivande. Unga kända människor, "inne"-kändisar som visar att de kan skriva så att det berör. Jag tycker om att förvånas!