Farfar var rasbiolog

Eva F. Dahlgren,
har gjort en fascinerande resa i spåren efter sin farfar, professor K V Ossian Dahlgren, som hon såg upp till i sin barndom. Hon visste inte då, att han pläderade för att man skulle bevara den nordiska rasen genom att skaffa många långa och blonda barn. Varför gifte han sig själv med Greta, som var 1,47 lång och hade sydeuropeiskt påbrå?

Farfar var rasbiolog är en djupt personlig släktuppgörelse. Ett litterärt reportage och en brinnande passionshistoria som angår oss alla. Vi får följa äktenskapet och de konsekvenser rasteorierna fick för hustrun och för de fyra barnen, som varken blev långa eller blonda. Vi får också en inblick i det akademiska livet i Uppsala och 30- och 40-talens tyskvänlighet.
Det genomgående temat - vem är värdefull och vilka har rätt att födas - är lika aktuellt idag som på 30-talet.
Eva F. Dahlgren fortsätter sin resa i nutid, till forskarna i dagens gentekniska laboratorier. Hon träffar också genetiska vägledare och människor som bär på anlag för svåra sjukdomar och därför inte får teckna privata försäkringar.

Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss?

Mitt betyg: **** En fascinerande historia baserad på en brevväxling mellan ett äkta par. Den brevväxlingen blir i slutet lite långdragen men författaren håller ändå greppet om mig till slutet där en diskussion om dagens genteknik uppstår i mina tankar med författaren och ja... Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss i vår tid...
Det här var bok nr 2 av Eva F. Dahlgren och jag läser gärna mer av denna författare. Nr 1 kan du läsa om här.

Det här är inte jag

Eva F Dahlgren

"Jag blev journalist för att förstå världen. Men nu har världen krympt och jag förstår inte ens mig själv."
Vetenskapsjournalisten Felicia har blivit sjuk. Hon har tappat livslusten och tidsuppfattningen. Den vardagligaste handling orsakar panik, och mest av allt vill hon stanna hemma under täcket.
Hon som alltid varit så duktig, som klarat allting själv - en hårt arbetande ensamstående mamma. Nu tvingas i stället sonen Johannes, som skräms av tanken på att sjukdomen ska vara ärftlig, vara familjens vuxne.
Felicia finner en själsfrände i Strindberg, som i Inferno beskriver ett tillstånd som liknar hennes. Kanske har sjukdomen alltid funnits, eller i alla fall symtomen. Led Strindberg av det som vi i dag kallar utbrändhet?
Det här är inte jag är en berättelse inifrån om en sjukdom som inte syns utanpå. Ärligt och humoristiskt skildrar Eva F Dahlgren en människa som har drabbats av hjärnstress. En människa som blivit obegriplig både för sig själv och för omgivningen, men som sakta släpper prestationskraven och inser att hon kan skapa sig ett annat liv.

Mitt betyg: ***** En mycket bra, lättläst berättelse ur ett inifrånperspektiv med tankar och känslor. Läste den på en dag. Jag kände igen mig i ett par av mina "gamla" arbetskamraters berättelser om hur de hade det när de krisade i livet. Tyvärr slutade inte deras liv lyckligt...