Novell nr 8

och den sista i novellsamlingen...

Gratis frukt till unga änkor handlar en soldat som gör hemska saker efter kriget. Förklaringar kan ge förståelse till varför människor begår hemska brott. Detta kan inte alltid förlåtas, men människan lever vidare så gott det går...
Här kommer ett sista utdrag från vår nätcirkel:

Lotten: Den här novellen var i mitt tycke den mest dramatiska och den mest komplicerade i sina moraliska spörsmål. Jag kan inte för mitt liv se på Tendler på samma sätt som Shimmy gör. Och egentligen förstår jag fortfarande inte i slutet av novellen varför även sonen gör det. I den här novellen, till skillnad mot den om familjen Blum, så tycker jag Englander visar att det är bättre att ta till våld än att utsätta sig själv för våld. Jag undrar precis som Etgar varför han inte bara går ifrån sitt gamla hem istället. Visst är han oerhört traumatiserad av sina lägerupplevelser och skadad för livet, vilket förklarar hans beteende både då och senare. Men är förklaring och förståelse samma sak?

Gittan: Englander slutar med som du Lotten skriver ett moraliskt dilemma som kan diskuteras ur olika perspektiv. Rätten att döda en annan människa? Jag tror inte det går att förstå om man inte är där själv, vilket jag hoppas att vi aldrig kommer att  få uppleva sådana situationer. Tandler hade en hög status hos Shimmy och senare sonen. Han var en överlevare av den högre sorten för där finns också en rangordning; vem som överlevt det värsta, hur man överlevt, vem som varit i det värsta lägret osv

Att få det hemska förklarat kan skapa en förståelse men inte att man förlåter ett sådant beteende.

Anna: det är liksom lika bara att packa en påse frukt och acceptera det som skett. Inte resignera eller respektera utan leva vidare.

Lotten. Ja, det kanske är som du skriver. Att man inte KAN förstå. Och på något sätt så kanske det är Englanders budskap med hela novellsamlingen. Att man inte kan förstå, man kan bara försöka lära sig av de som upplevt det hela.

Gittan: Ja, så kan det vara och inte glömma och det lär vi inte göra, tack vare alla diskussioner med tankar hit och dit :)

Henrik: Jag hade också stora problem med den sista novellen. På ett sätt går det att förstå kontexten som gör att Tendler begår de våldsamma handlingarna. Då känns det nästan svårare att förstå Shimmys inställning. Men som ni säger så handlar det väl om att leva vidare. Som människa måste man ju ofta göra det. Även om man inte alltid kan förlåta eller förstå så når man ibland en punkt när allt måste börja på noll.

Mia: Nu har jag då läst sista novellen i samlingen, jag tyckte den var fascinerande men fruktansvärd på en och samma gång. Professorn hade haft ett rent helvete, överlevt förintelselägret under en likhög och sedan komma hem till en bunt falska männsikor.

Men ger det en rätt att släcka en människas liv för det, nej jag tycker inte det. Nu har jag inte upplevt det som professorn gjort och inte har någon hotat att ta mitt liv heller. Tack och lov.