har gjort en fascinerande resa i spåren efter sin farfar, professor K V Ossian Dahlgren, som hon såg upp till i sin barndom. Hon visste inte då, att han pläderade för att man skulle bevara den nordiska rasen genom att skaffa många långa och blonda barn. Varför gifte han sig själv med Greta, som var 1,47 lång och hade sydeuropeiskt påbrå?
Farfar var rasbiolog är en djupt personlig släktuppgörelse. Ett litterärt reportage och en brinnande passionshistoria som angår oss alla. Vi får följa äktenskapet och de konsekvenser rasteorierna fick för hustrun och för de fyra barnen, som varken blev långa eller blonda. Vi får också en inblick i det akademiska livet i Uppsala och 30- och 40-talens tyskvänlighet.
Det genomgående temat - vem är värdefull och vilka har rätt att födas - är lika aktuellt idag som på 30-talet.
Eva F. Dahlgren fortsätter sin resa i nutid, till forskarna i dagens gentekniska laboratorier. Hon träffar också genetiska vägledare och människor som bär på anlag för svåra sjukdomar och därför inte får teckna privata försäkringar.
Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss?
Mitt betyg: **** En fascinerande historia baserad på en brevväxling mellan ett äkta par. Den brevväxlingen blir i slutet lite långdragen men författaren håller ändå greppet om mig till slutet där en diskussion om dagens genteknik uppstår i mina tankar med författaren och ja... Vad kommer våra barnbarn att skriva om oss i vår tid...
Det här var bok nr 2 av Eva F. Dahlgren och jag läser gärna mer av denna författare. Nr 1 kan du läsa om här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar