År 1802 står Metta Fock Ridderbielke inför rätta misstänkt för mord på sin man och två av sina barn. Mot sitt nekande döms hon att sitta på Carlstens fästning. Isolerad på den karga ön ska hon stanna, tills hon erkänner eller går under vilket som kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form.
2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen kan ha tagit sig in eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 94 gästerna? Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan börja.
Mitt betyg: *** Den här berättelsen har rosats än här, än där men den rosas inte av mig utan är en ok bok att läsa. Det tar lång tid för mig att få ett grepp om vad den egentligen handlar om, ungefär två tredjedelar in i boken. Har lite svårt för parallellskrivande som ju de flesta författare använder sig av idag. För att fånga mig då måste det vara något riktigt intressant eller spännande som fångar mig. Kanske jag hade för höga förväntningar efter att ha läst Rosmans tidigare böcker som jag tyckte mycket om...
Oj då jag bara älskade den boken, kunde inte släppa den.
SvaraRaderaMen smaken är olika
Mia
Javisst är det tur att smaken är olika :) många har skrivit så gott om den men , men det finns mycket att läsa så om på‘t igen :)
RaderaÅh vad härligt. Det är precis som det ska vara, att vi tycker olika då och då. Jag gillade Mercurium mycket :)Boksamtalet skulle stanna om vi alla tyckte lika....
SvaraRaderaVisst är det så Erika :)
SvaraRadera