Boel och Oscar

 Josefine Sundström
De är nyblivna grannar i ett ombyggt bankpalats från sekelskiftet, den ene är 90 år gammal, en före detta arkitekt som har bott i huset sedan han själv ritade om det. Den andra är en blond 30-årig före detta gallerist, nyss hemkommen från en längre utlandsresa. De borde inte ha något gemensamt. Eller? Båda bär de på ouppklarad skuld, sorg och ilska över hur livet blivit. De lever i ofrivillig ensamhet. Men en vattenläcka i taket gör att de måste ta kontakt. Detta blir upptakten till en oväntad vänskap, och snart har deras påverkan på varandra blivit genomgripande. "Boel och Oscar" är en berättelse om kärlek, vänskap över generationsgränser, konsten att förlåta och om hur svårt det kan vara att se bortom sin egen horisont. Men hur lätt det kan vara om man bara får en liten knuff.

Mitt betyg: **** En fin historia om vänskap oberoende av ålder. Mina tankar går till Linda Olssons Låt mig sjunga dej milda sånger och Anna Gevaldas Tillsammans är man mindre ensam. Denna historia snuddar endast vid likhet men ändå kommer tankarna ditåt ibland under läsandet. En söt historia även om den inte riktigt omfamnar...och inte språkligt i närheten av författarens första bok Vinteräpplen men som sagt en fin och sorglig historia om möten mellan människor.