Det är så att min far gick bort nyligen. Och skorna var en del av det han lämnade efter sig. Och jag har som sagt aldrig sett dem förr. Det är ett par ljusblå mockaskor. Damskor. Storlek 36. Aldrig använda. Jag begriper inte var min far fått tag på dem. Eller vad han tänkt sig att jag skulle göra med dem.
Oj, har visst blivit fast på novellvågen... :-) i alle fall idag. Lagom med en novellpromenad i detta frusna Sverige...
Mitt betyg: ***** En fin historia om människomöten i fin Linda Olsson-anda där tillfälligheter möts och förklaras. Det finns många små tillfälligheter bara du har ett öppet sinne eller är det åldern tillsammans med livserfarenheterna som gör att de gör sig tillkänna oftare och oftare men en sak är glasklar, de finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar