Härlig är hans lott, han är gudars like,
han, den man, ditt anlets bild får skåda,
sitta få hos dig och i ljufvlig hviskning,
höra din stämma,
se den ljufligt leende läppars längtan,
se den syn, vid hvilken mitt hjärta skälfde,
när jag nyss den såg och i ordlös njutning
brann vid din åsyn;
tungans tal blef stumt, och i ljufva lågor
brann hvar lem, det skimrade för mitt öga,
intet såg kag mer, och mitt öra endast
hörde en susning;
ned för hals och kinder gå svettens strömmar,
allt mitt väsen darrar, ett vissnadt blomster
står jag, så det synes mig, vid Hade's portar,
blek såsom döden.
(övers. Johan Bergman 1908)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar