Anne Greves är bara sexton år när hon träffar mannen som kommer att bli hennes livs kärlek. På en nattklubb i Montreal får hon syn på den vackraste man hon sett. Serey, musiker och exilstudent från Kambodja. Anne vill tillbringa varje sekund med honom och struntar i åldersskillnaden och faderns ogillande.
Men när Kambodjas gränser öppnas väljer Serey att återvända till hemlandet som lidit svårt under Pol Pots skräckvälde. Han måste försöka hitta sin familj. Lever de eller har de mördats som så många andra? Han lovar att skriva till Anne, men hon nås inte av ett enda brev.
Tio år senare ser Anne ett tv-inslag från en demonstration i Kambodja och tycker sig skymta Serey. Trots att hon försökt gå vidare och skapa sig ett eget liv har hon aldrig kunnat glömma sin ungdomsförälskelse. Mot allt förnuft beslutar hon sig för att åka dit och försöka ta reda på vad som har hänt honom. Det blir en resa som kommer att förändra hennes liv för alltid.
Mitt betyg: **** Hittade den här på bibliotekets hylla för kortidslån och kunde inte motstå den. Framsidans bild tilltalade mig mycket, för att den är så fantastiskt vacker. Berättelsen är vacker, språket är berörande och historien är många gånger riktigt obehagligt otäck. Det finns mycket kärlek i allt det bedrövande sorgsna. Tankarna som kommer är; att vad bra vi har det här i detta land Sverige. Tacksamhet borde vara en god grund för goda relationer som behövs, framförallt i ett arbete där man möter många trasiga människor.
