Vinteräpplen

Josefine SundströmI generationer har kvinnorna i Tovas släkt plågats av odugliga och ibland misshandlande män. Vid 1900-talets mitt tillhör fattigdom, våld och sprit vardagen på den lilla ön utanför Kaskö i Österbotten. Tovas mamma Mari var inget önskat barn, ansågs enfaldig och fick från unga år arbeta hårt i hushållet. När hon i tonåren födde Tova blev hon för all framtid fast i det kärlekslösa och påvra hemmet, där modern Susanna, en förhärdad torparkvinna, styrde med järnhand. Hos Tova finns kraften att bryta upp. En gång var hon nygift, lycklig och förälskad. Men snart visar mannen en ny sida. Han börjar dricka och han misshandlar henne allt grövre. Till slut förstår hon att hon måste fly för att behålla livet. Med de två döttrarna ger hon sig iväg. Mot Sverige. Mot framtiden.
Mitt betyg: ***** Så Bra! att det blev streckläsning under lördag-söndag. Det var länge sedan jag läste en roman som fångade mig som denna gjorde. Jag är alltid skeptisk till "kändisar" som kliver in som författare. Språket är ofta något jag hakar upp mig på men inte i denna roman. Tvärtom blir jag lite förvånad och lite imponerad att det flyter på så bra. Självbiografier verkar vara en "innetrend" framförallt av unga människor med ett redan etablerat kändisskap. Josefines bok är ingen direkt självbiografi utan en fiktiv berättelse som påminner om livet i Österbotten för hennes mor och de två generationerna före henne.