Att få cellgifter är att stiga ner i ett främmande land för att utstå många och erhört svåra prövningar. Men samtidigt betraktar jag cellgifter som en gåva, min vapendragare i tvekampen med döden. Och sedan jag "kommit ut på andra sidan" har jag upplevt en glädjerik tid, en stegrad livskänsla som saknar motstycke i mitt tidigare liv. Jag har aldrig frågat mig: Varför skulle detta drabba mig? I stället tänkte jag, när jag fick veta att jag hade en elakartad tumör på ena äggstocken: Varför skulle det inte drabba mig när det drabbar så många andra? Jag har skrivit den här boken bara för att jag måste. Journalisten i mig har tagit reda på så mycket som möjligt om de gåtfulla cellgifterna, författaren har velat skildra det sällan beskrivna cellgiftlandet och agitatorn vill avmystifiera cancer och cellgifter och väcka kampanda, ömhet och medkänsla för de svårast sjuka.
Mitt betyg: **** En sorglig och jobbig bok att läsa men jag hoppas att den är mycket inaktuell, alltså att det har gått framåt sedan boken skrevs 1988.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar