Andreas Roman
David är mörkrädd. På ett sjukligt vis. Sedan barndomen har hans rädsla för mörker och skymning plågat honom. Det tycks som om någon alltid står i ett hörn och bevakar honom, någon som drar närmare när rädslan blir som värst.
Till slut bestämmer sig David för att möta sin demon. Han går i terapi, och sista steget är enkelt: Han ska bo ensam i en stuga ute i skogen tills han är botad. Något som visar sig inte bli så enkelt som han först trott. Samtidigt som skymningen kommer är det något som kommer närmare stugan, som knackar i väggarna, som skymtar i fönstren. Är det något som vill in?
Mitt betyg: - *** Den gick fort att läsa men innhållet i den är inte min grej. Kanske för att jag läste den mitt på dagen och inte när mörkret fallit ;-) En tragisk berättelse som inte hade något riktigt slut. Ett upprepat händelseförlopp som kom igen hela tiden...lite för upprepad och verkligen overklig...
Det här låter inte som en bok för mig - jag som är så mörkrädd att varenda prassel och knak skrämmer mig. När jag är ensam i sommarstugan så somnar jag med mobilen krampartat i handen och vaknar med den likadant. :-) allvarligt!
SvaraRaderaDå ska du inte läsa den!!! Även om den inte var så realistisk så kan den ju ändå framkalla mer rädsla. Kommer ihåg första natten jag skulle sova i "Lilla Stugan"...och tyckte det var någon som stirrade in i fönstret men det fanns inget/ingen där. Fantasin kan spela oss många spratt. Nu sover jag som en prinsessa härute :-)
SvaraRadera