"Jag har en önskan. Den är oerhörd. Men jag vill att du ska lyssna till den. Jag vill att du ska ge mig det jag ber om"Det är de första orden i Linda Boström Knausgårds novellsamling. Den som talar presenterar sin familj, sina barn, en morgon vid frukostbordet, för någon som ser dem för första men också allra sista gången. Denna någon verkar befinna sig utanför det sköra rummet, med makt över deras väl och ve.
I nästa novell möter en flicka den förhäxade Vitbjörn Kung Valemon, som lever som björn på dagen och som man på natten. Hon föder en dotter med ett segerskrik men tappar henne ur sikte i skogen, i drömmen. Vem är det då hon separeras från med hjälp av sin jaktkniv? »Valet mellan henne och honom är ju alltid henne. Varför var jag då här? Med blod upp över armarna?«
Generationer av föräldrars röster inkarneras i berättarens kropp, men denna gravitation mot tillhörighet och en bergfast kärlek, mot familj, utmanas av ett rasande begär, en väldig vrede. Spänningen mellan de olika krafterna i boken blir elektrisk, som riskerade berättarkroppen att brisera i ett enda anfall, ett grand mal.
Hon gör det klart för oss att vi alla är lika utsatta som hon. Vad ska vi göra med oss själva nu när vi ser det så tydligt?
Mitt betyg: **** En novellsamling som startar starkt med en suggestiv berättelse om rädsla att förlora det man älskar allra mest. Den andra novellen är som en saga. En del är surrealistiska med oväntade slut som jag verkligen gillar. Jag läser vidare för att se vad nästa och nästa vill berätta. Språket är fint och flyter på vilket gör den lättläst och innhållet väcker tankar...annorlunda tankar. Läser gärna mer av henne! Måste erkänna att om hon inte hade Knausgård som andra namn hade den inte väckt min nyfikenhet på samma sätt som den gjorde nu där den stod i korttids-utlånings-hyllan på bibblos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar