...är namnet på Liza Marklunds andra krönika som handlar om fin/ful-litteratur där hon skriver om Kitty-böcker.
Jag kan bara le igenkännande när jag läser vad hon skriver.
Kittyälskare var även jag och böckerna ligger uppe på vinden nedpackade i en låda. Det som grämde mig i många år var att jag saknade en bok utav någon av de första som kom ut, minns inte vilken. Sedan hade jag alla i min ägo ända fram till Kitty med de röda skorna. Efter det svalnade intresset för Carolyn Keene's böcker. Jag slukade förresten även hennes Mary, Lou-böcker :-)
Minns också att det inte fanns att låna vare sig på skolbiblioteket eller bokbussen som vi hade på landet.
När jag läste barn- och ungdomslitteratur på högskolan, i en kurs som ingick när jag läste till fritidspedagog, hade vi en kvinna som sa att det var farligt för barn att läsa Kitty-böcker, framförallt då för flickor. De flickor som läste dem skulle dras till mörka kriminella män när de blev äldre...ja, jag säger då det, att sådant struntprat kan få förekomma. Vi skrattade naturligtvis åt hennes åsikt som hon inte heller helt klart kunde argumentera för.
Nej, någon "prettohatt" är jag inte och kommer aldrig att bli! Lusten att läsa är något jag vill förmedla till mina elever och inte vara någon pekpinne utan tipsa om det de har intresse för och väcka lust genom det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar