Kambilis far Eugene Achike är en riktig hjälte. Han tar hand om de sina, han äger en tidning som oförskräckt kritiserar korruptionen och maktmissbruket i samhällets högsta skikt, han får pris av Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål.
Men i hemmet är han en tyrann. Han misshandlar sina barn och sin fru om de gör det minsta avsteg från det han betraktar som den enda sanna vägen, en hårdhänt och intolerant katolsk tro. Han har till och med stött bort sin egen far, eftersom denne hållit fast vid sina förfäders religion. Kambili och hennes bror Jaja får en aning om ett annat sätt att leva när de under en tid får bo hemma hos sin faster, som i sin kärleksfullhet och rättframhet är sin brors raka motsats. Denna aning om ett friare liv växer till ett uppror hos Kambili och Jaja. Familjens maktordning är plötsligt i gungning och en våldsam brytning blir mer och mer oundviklig.
Mitt betyg: **** Ett härligt avbrott i all spänningsläsning, även om denna roman är både tragisk och brutal samtidigt som utsidan är kärleksfylld. Mina tankar går till de barn med familjer som jag träffar i mitt arbete med kulturkrockar och rubbning av den starka rollen en far ska vara för sin familj. Barnen lär sig språket snabbare och får en insyn i och av andra värderingar än vad familjen har med sig och kan då bli ett hot mot sina föräldrar. Att vara starkt principfast i sina värderingar och inte vara öppen för nya tankar kan inte vara utvecklande för oss människor. Att visa en sida utåt och en annan sida inom hemmets väggar måste skapa en otrygghet hos barnen och identiteten blir så mycket svårare att finna.
Det är verkligen en läsvärd och gripande roman! Jag tycker mycket om böcker som börjar i barndom och slutar som ung vuxen. Det här är en av de bättre jag läst de senaste åren, hållningen till religionen är också väldigt väl beskrivet. Bra bok!
SvaraRadera