13 juni 2011

Varför kom du inte före kriget?

Lizzie Doron
Varför kom du inte före kriget? det är dottern till en överlevande som frågar. Lizzie Doron växte upp ensam med sin mamma i ett kvarter i Tel Aviv där de flesta hade sina såriga rötter i Europa. Ingen var sårigare än mamma Helena. Nu är hon död, och i en räcka oerhört exakt tecknade scener försöker dottern begripa både henne och sig själv. Mötet mellan mammans förfärliga erfarenhet och den israeliska vardagen är komplicerad, minst sagt. Livet i kvarteret kan vara väldigt vanligt och väldigt, väldigt galet på en och samma gång. Lizzie Doron är född 1953 och lämnade Tel Aviv och alla människorna med samma historia som hennes mamma när hon var 18 år för livet på en kibbutz. Hon har varit journalist men är nu författare på heltid. Varför kom du inte före kriget? är den första boken i en självbiografisk trilogi.
Varför kom du inte före kriget? är obligatorisk läsning i alla israeliska skolor.


Mitt betyg: **** Mycket läsvärd för att få en inblick i en krigsskadad kvinnas liv. En lättläst tunn bok med mycket innehåll.
För ett tjugotal år sedan slukade jag böcker om människor som hade varit med under andra världskriget och framförallt om de överlevandes barn.
Jag har själv en mor som kom till Sverige i maj 1945 med de "Vita bussarna". Hon ville inte svara på frågor om hur det var utan det var på hennes villkor hon berättade och precis som Helena i boken fick jag då olika historier - en massa pusselbitar men från olika pussel för jag fick aldrig ihop en helhet eller precis som Helena fanns tystnaden. Mamma var inte lika "galen" som Helena utan hon kunde gå in i sin tystnad och mer ju äldre hon blev.
Min mamma var från Polen och bodde i en by som heter Kolbuszowa. Där levde katoliker och judar tätt tillsammans. De hade t.o.m. en gemensam flagga. När kriget kom hände samma fenomen som i forna Jugoslavien. Din närmsta granne och vän blev din värsta fiende. Mamma skyllde kriget på judarna. Om inte de funnits så hade kriget inte heller uppstått (tänk, när jag berättade detta i skolan). Hon ville aldrig återvända p.g.a. att det inte fanns någon släkt kvar och att minnena var för starka och svåra trots att det gått 50 år när vi sist talade om detta.
När min mamma gick bort för 8 år sedan började jag leta och fick hjälp av en man och hans dåvarande kvinna som då bodde i Krakow. Jag skickade efter papper från Landsarkivet där det fanns dokumenterat mammas väg från Malmö tills hon träffade min pappa och gifte sig med honom. Bland annat fanns där flera olika polisförhör dokumenterade där historien ändras. Från dokumenten kunde jag utläsa min mormors flicknamn som då denna polska kvinna kunde hitta släktingar till. Det visade sig att min mormor dog när jag var fem år och att jag då hade en moster och hennes son vid liv i Polen.
Hur gick det då sedan? Jag tog kontakt via brev och fick svar där min moster beklagade sig över sin fattigdom och hur mycket pengar hon hade skänkt den katolska kyrkan för att hålla dödsmässor över min mor. Jag fick en olustkänsla över detta och har inte sedan dess haft någon kontakt. En dag ska jag åka till byn där mamma bodde om detta nu stämmer, jag ska hälsa på min kusin och besöka min morfar och mormors grav samt en grav där det enligt källor vilar en bror till mig som mamma födde där.
Det finns mer att berätta om min mor - hur hon flydde och hur hon hamnade i koncentrationsläger - varför hon jobbade för Hitler och då blev en fosterlandssvikare samt min morfars fångläger i Sibirien efter första världskriget.
Jag kan förstå men inte alltid förlåta min mammas beteende. Hon hade en annan verklighet och upplevde saker så oerhört olikt vad vi gör/gjorde.

3 kommentarer:

  1. Vilket gripande livsöde du berättar om, där finns tankar till en egen roman. Förstår att detta måste påverkat både din mor men också hela er familj mycket. Det måste vara ett svårt pussel att lägga nu när din mor inte längre lever. Önskar dig lycka till med ditt sökande och resa.

    SvaraRadera
  2. Kanske inte en roman men jag ska försöka dokumentera det jag vet tillsammans med de dokument och brev som finns för mina barn och brorsbarn.

    SvaraRadera
  3. Det kommer säkert att bli mycket uppskattat. Jag vet av egen erfarenhet att historian blir viktiga pusselbitar, om inte för alla, men för några. Rötter är viktiga!

    SvaraRadera